Gäst Bloggare - Ambassaden

Ännu ett äventyr från ambassaden! Anna blev tillbed att göra detta för någon vecka sen och här är det. Kan vara kul att höra flera historier då det alltid kan bli olika :)


Dagen innan ambassadbesöket kändes det som jag tittade igenom alla papper minst tusen gånger för att se så att man inte hade glömt att fylla i något. Jag var lite nervös kvällen före besöket, man hade inte någon aning om hur det var på ambassaden och vad man skulle göra. det är ju inte varje dag man hälsar på en ambassad och söker visum.

När jag stod och väntade på tåget på morgonen kom åter nervositeten fram, inte så mycket men tillräckligt för att man känner det. Man började fundera; tänk om tåget är försenat, vad gör jag då? vem ska jag kontakta? hinner jag då få mitt visum innan jag ska resa? Dessa frågor glömde jag dock snabbt när jag tåget kom i tid och hag satte mig ner och pustade ut.

När jag kom till ambassaden var det självklart en säkerhetskontroll. Jag vet inte hur det är med andra människor men på något sätt blir jag alltid lite nervös när jag ska gå igenom sånna. Man kommer på sig själv att tänka "har jag verkligen inget farligt på mig". I säkerhetskontrollen fick man iaf lämna ifrån sig alla tekniska prylar. Väska, jacka och skor fick åka igenom rönken medan jag själv fick gå igenom metalldetektorn, det pep inte =)

När de såg att man inte var ett hot för ambassaden blev man visad vart man skulle gå för att få sitt visum. Nu var nervositeten som bortblåst, nu kände jag bara nyfikenhet och var exalterad att se vad som skulle komma.

Framme i väntrummet fick jag lämna ifrån mig alla papper och pass och sätta mig för att vänta på min tur. I väntrummet fanns en lite amerikansk känsla då CNN visades på TV:n och i godisautomaten fanns det amerikanskt godis och läsk. Blev lite besviken på mig själv att jag inte hade med mig en tia, så jag kunde testa något.

Efter att jag blev uppropad fick man gå fram till en lucka. De frågade hur många barn jag skulle ta hand om, absolut inte något förhör. Han som tog hand om mina papper skojade och var jättetrevlig. I luckan fick man också tillbaka några av papperen och så fick man lämna fingeravtryck så att inte Interpol var ute och jagade en.

När jag kom ut ur ambassaden var jag bara upprymd och glad, den lilla nervositeten jag hade känt var som bortblåst.

- Anna


Anna har just startat en blogg som nu kan titta in på genom att klicka på bilden där uppe.